Reportage

Levande hela livet

 

När solen står högt på livets himmel tänker vi inte så mycket på döden, den har ju inte med oss att göra. Men när solen dalar och kvällsbrisen anas upptäcker vi plötsligt att det har den visst. De existentiella frågorna knackar på dörren och Patricia Tudor Sandahl manar till att öppna för dem. 

 

 

Vi är människor att räkna med ända tills den dagen vi inte finns mer och vi kan bli mer levande med åren om vi vågar titta in i oss själva för att hitta utrymme att växa i. Så säger Patricia Tudor Sandahl, psykolog och författare. Hennes senaste bok, och nummer 14 i ordningen, heter Den fjärde åldern. 

– Den börjar vid 70 års ålder så jag har precis gått in i den, därför vet jag inte så mycket om den, säger hon, skrattar och talar om att hon ska fylla 71 i år. 

– Däremot kan jag säga att åren mellan 60 och 70 var bland de rikaste i mitt liv. Inte de lyckligaste utan de rikaste, säger Patricia, som bor i Lund.

Hon förmedlar en stark tro på människans förmåga att utvecklas hela livet och berättar också om sin egen  upptäcktsfärd in i sig själv. Den började inte minst när hon som 56-åring var sjuk i cancer och fokuserad på överlevnad. När hon blev frisk kom också funderingarna på vem hon var nu.

– Det var som att jag behövde uppdatera mig själv.

Så, vem är vi egentligen och hur vet vi det? Mycket av det vi tror om oss själva har vi faktiskt fått genom andra och det är spännande att våga på sig färden att upptäcka sig själv med sina egna ögon. 

– Vi behöver fråga oss vad för sorts människa vi vill vara och vad som är ogjort. Och då menar jag inte prestationer utan ogjort på ett djupare plan. Vi kan bli lite mer människa hela tiden, det finns mer att hämta i livet även som äldre. 

– Vår uppgift är att bli den vi är ämnade att vara. Att vara en mogen människa betyder att vara färdig att tas i bruk. Det är att våga vara vis och förmedla vad vi har lärt oss till våra barnbarn. 

Patricia tittar gärna in bakom ord och begrepp för att vidga sin förståelse för dem. Hon berättar om ett möte med en tuggummituggande biljettförsäljerska som också blev ett möte med den egna fåfängan. Det ledde till att hon började fundera över de sju dödssynderna, där fåfängan faller under högmod. 

– Jag började fundera över vad synd är och fick det på hjärnan. Synd betyder sönder, det som är ur funktion. Jag frågade mig vad som höll på att bli ur funktion i mitt eget liv. 

– Synd har också att göra med att missa målet. Vad var målet för mig, jo, att växa lite mer som människa medan tid finns. 

Men varför kallas det dödssynder? Patricia funderade vidare och kom fram till svaret att det handlar om det som får oss att dö en smula medan vi fortfarande lever. Det som får oss att krympa så vi inte längre känner att vi är i ögonhöjd med andra människor. 

– Jag bestämde mig för att titta på mitt liv utifrån de sju dödssynderna och göra min egen tolkning. 

Så Patricia gick igenom avund, girighet, likgiltighet, frosseri, vrede, högmod och vällust. Bakom samtliga ord hittade hon hinder för inre utveckling. Girighet, till exempel, behöver inte handla om pengar utan kan också handla om att snåla med sig själv eller sin tid. Vi kan snåla med vår kunskap, vår värme och närvaro. 

– Vrede handlar om att tappa besinningen och det är ingen vacker syn. Det är mycket vrede i samhället i dag. 

Ett annat ord där vi tycker att betydelsen kanske är given är frosseri, lika med att frossa i mat. Men Patricia vill lägga till mer. 

– Frosseri är allt som går till överdrift. Golf, bantning, träning, datorspel, allt som innebär att du förlorar balansen mellan det inre och det yttre. Allting som får dig att missa målet. 

Patricia pratar om människans inre utveckling och att det går att bli mer levande med åren. Det är inte detsamma som att gå omkring och vara lycklig hela tiden. 

– Jag tycker att det de senaste 10-15 åren har funnits en uppsjö av saker på temat lycka. Många söker hjälp när de känner att de inte är lyckliga hela tiden eftersom de tror att de är misslyckade. 

Patricia menar att det är viktigt att stå fast i det liv som är vårt eget även om det inte är exakt som vi vill att det ska vara just nu. Det är inte att få det vi vill ha utan att vilja ha det vi redan har. 

– Om du fastnar i ordet varför är det lätt att fastna i grubblerier. När du tänker "varför har detta hänt mig" finns samtidigt i den tanken en önskan om att det som har hänt dig hellre skulle hänt någon annan, konstaterar Patricia och ruskar om lite i sina lyssnare. 

De omkring 50 personerna som kom till frukostmötet i Kyrkans hus i Tyringe fick mycket med sig hem att tänka på. Den fjärde åldern påminner om livets förgänglighet och vi börjar plötsligt förstå att döden har med oss att göra. Men det innebär inte att vi ska sluta att leva medan vi är i livet.

 

Patricias sju förhållningspunkter när hon går in i den fjärde åldern: 

1. Vara levande. Ta reda på när du känner dig som mest levande. 

2. Leva i verklighet och inte i föreställningar om vem du är. 

3. Vara okonventionell i betydelsen vara trogen mot dig själv. 

4. Våga darra, var inte rädd för rädslan.

5. Vårda ditt inre. Fråga dig vad som ger din själ näring. 

6. Öppna dig. 

7. Våga vara vis utifrån att ha vetskap om människans dårskap inne i dig själv och dela med dig av det du vet i ögonhöjd med andra människor.