Reportage

Mot egoism

 

Filip Gustafsson kom i kontakt med alkohol som 14-åring och fastnade i missbruk. När han var 25 år rasade allting och han tvingades välja mellan döden och livet. Han valde det senare och 2009 startade han Antivåldsbyrån i syfte att bidra till ett bättre samhällsklimat. 

 

 

 

Att kalla Filip alkoholist var en fruktansvärd förolämpning. Alkoholister visste han ju hur de var och han var verkligen inte en av dem.  

– Jag insåg inte att jag var missbrukare, vem vill erkänna ett nederlag?

Han var bara 14 år när han började dricka och upptäckte att alkoholen gjorde gott i hans själ, någon tanke på att det skulle leda till missbruk hade han inte. Alkoholen dövade den oro och separationsångest han alltid led av och som han inte förstod. 

– Jag är adopterad och kom till Sverige från El Salvador när jag var ett och ett halvt år. Jag var ett ängsligt och sökande barn. Du kan känna dig älskad och omtyckt av dina adoptivföräldrar, men ändå känna en saknad. 

Filips tankar på sitt ursprung och längtan efter svar bleknade inte förrän han blev pappa. 

– Allting vände då. Jag kände en enorm lättnad, men förstod inte riktigt varför, säger Filip som i dag vet att lättnaden berodde bland annat på känslan av samhörighet, att se sig själv i någon annan. 

Alkoholberoendet kulminerade när han var 25 år. Då hade andra droger gjort entré och beroendet ledde till tråkigheter både för honom själv och hans anhöriga. 

– Till slut fanns ingen annan väg för mig än att sträcka ut handen och be om hjälp. Det var döden eller livet.  

Problemet var bara att han inte riktigt visste vem som kunde ta emot hans hand. Den hjälp samhället kan ge är alldeles för otydlig, menar han.

– Min egen inställning, att jag kunde klara mig själv, tillsammans med en svårtillgänglig hjälp gjorde att det tog fem år längre tid för mig att bli frisk. 

Att Filip vet att det just är fem år det handlar beror på att han som drygt 20-åring åkte fast för rattfylla. 

– Jag fick straff, men ingen hjälp, säger han och menar att samhället redan då skulle fångat in honom.

Filips missbruk kostade honom vänner, jobb, förtroendekapital, han blev psykiskt nedbruten och fick panikångest. I dag använder han sina erfarenheter gentemot andra och ser det han har varit med om som en tillgång. Han har som levnadsregel att inte hamna i samma situation igen. 

– Vad är sanningen? Att jag inte kan dricka mer? Nej, för det kan jag. Jag kan bestämma mig för att börja dricka igen, men då har jag ingen familj, inget hus, ingen Antivåldsbyrå och ingen trovärdighet. Valet är mitt eget. 

Filip, som bor i Malmö, tror på en högre makt, men definierar den inte. Det är också en kraft större än han själv som har hjälpt honom att ta sig ur missbruket, organisationen Anonyma Alkoholister, AA. 

– Det uppstår en kraft mellan dem som har missbrukat och det ges också möjlighet att få forma om sin ryggsäck.

Filip hade en bra bit att gå för att skapa ett bra liv, han avslutade skolan, kompletterade sina betyg och tog sig tillbaka till arbetslivet. 

– Jag ville visa vem jag var, att jag var någon, efter alla år som missbrukare kände jag mig bortglömd. 

Han fick så småningom jobb på ett IT-företag, blev pappa och livet visade honom sin goda sida. Det var roligt att leva och det var roligt att jobba. 

– Framgång kan bli farlig, jag jobbade till slut nästan dygnet runt, det var mycket resor och representation och min familj blev lidande. 

Filip hade också ett litet extraknäck och det var att föreläsa ideellt om missbruk på det behandlingshem han själv hade fått hjälp. En dag när han satt i sin bil frågade han sig när han mådde som bäst. Förutom att vara med familjen, blev svaret när han föreläste och en tanke började gro inom honom. 

– Jag hade ju ett stort kontaktnät tack vare mitt arbete och ville förena näringslivet med ideella värden. 

– Ur vårt välfärdssamhälle växer det en egoism. Det finns en ovilja att engagera sig om man inte själv är drabbad av att exempelvis ens barn blir mobbat eller att man råkat ut för något brott. 

– Vi lever i egoismens tidsålder och den behöver vi möta på ett bra sätt. 

Så Filip tog sig själv och den känsla han hade på allvar, hoppade av sitt jobb för att starta Antivåldsbyrån som har sitt fäste Malmö. Det är inget han blir miljonär på, inte heller den handfull anställda han har, däremot är han rik på möten, engagemang och på glädje över att aktivt kunna bidra till goda värderingar bland barn, ungdomar och vuxna. Han föreläser bland annat på skolor.

– Det är viktigt att ungdomar får säga vad de tycker, att de lär sig att de kan påverka sin egen tillvaro. 

 

Fakta Antivåldsbyrån: 

Antivåldsbyrån grundades 2009 i Malmö och består av två verksamheter, Antivåldsbyrån AB och Antivåldsbyråns Insamlingsstiftelse. Antivåldsbyrån arbetar för att föra näringslivet närmare skolans värld och vill tillsammans med skolorna öka elevernas känsla av att deras blivande arbetsgivare är engagerade i deras tillvaro. Vid skolbesöken arbetas det med hur attityder och inställningar påverkar den enskilde eleven, klassen, skolan och samhället i övrigt, ett indirekt arbete mot en rad kränkande handlingar som exempelvis våld och mobbning. 

Källa: www.antivaldsbyran.se