Reportage

Resa i livet

 
När Dan Glans var 18 år fick han chockbeskedet att han hade hjärtfel och hela livet förändrades. Ett par år senare visade det sig att det var en feldiagnos och än i dag ser Dan den upplevelsen som någon sorts vägledning i livet med budskapet att inte ta något för givet.

 

 

 

Kathmandu, Nepal. Dan skulle springa ett lopp, det var morgon, köldgrader och gatan låg övergivna barn tätt intill herrelösa hundar. En syn som för evigt är fastbränd i Dans minne

– En av killarna följde mig hela tiden och det sista jag minns när loppet startade är hans leende. Han var i tioårsåldern och fick kämpa varje dag för sin överlevnad, ändå stod han och log. 

Vandring i Himalaya. Dan och hans medvandrare hade slagit läger och mitt i natten kom en förtvivlad pappa från en by någonstans i bergen. Han bar ett svårt skållat barn och skulle behöva i nästan fem timmar för att komma till en väg så han kunde ta sig till ett sjukhus. 

– Han fick låna en ficklampa av oss. En och en halv timme senare kom han tillbaka med ficklampan och i famnen hade han sitt döda barn. 

Dan är djupt berörd när han berättar. Det som gjorde upplevelsen kontrastfylld var att en av vandrarna någon dag senare drabbades av feber och inte kunde fortsätta. 

– Vi telegraferade efter en helikopter som kom och hämtade honom, det var möjligt bland annat tack vare svenska försäkringskassan. 

Dans många år som friidrottare har inte bara gett honom härliga idrottsminnen, bland annat sjundeplatsen i OS 1976,  utan också erfarenheter av kulturer och människor. Han känner en tacksamhet över att ha fått växa upp och bo i ett land som Sverige. 

– Vi har det förhållandevis bra om vi jämför med många andra länder. 

En av hans lyckligaste dagar i livet är när han fick beskedet att han inte hade något hjärtfel, det var snarare tvärtom. Hjärtat var så starkt att det troligen var det som gjorde att militärläkaren vid mönstringen ställde fel diagnos. 

– Jag hade extremt låg vilopuls eftersom jag var så vältränad och det var långt mellan mina hjärtslag. 

– Jag tyckte att det var konstigt att jag skulle ha hjärtfel, jag hade ju tränat och tävlat så mycket och aldrig känt någonting. Det var därför jag också sökte en specialist ett par år senare. 

Att gå från att ha ett svårt hjärtfel till att plötsligt vara fullt frisk var en upplevelse som lärde Dan att inte ta något för givet. 

– I dag tänker jag att det kanske var bra att jag upplevde den där krisen redan så ung eftersom jag började uppskatta livet på ett annat sätt än tidigare. 

Ett tema i Dans liv är konstiga sammanträffanden, han skrattar och berättar om den ena händelsen efter den andra. 

– Jag är inte religiös på något sätt, men jag har nog någon med mig som hjälper mig.

En gång när han och hustrun Inger var på Bali var de ute mitt i natten för att gå uppför en vulkan. Enda ljuset var en ficklampa. 

– Vi visste inte riktigt var vi var så jag gick åt vänster. Inger stoppade mig och sa att det var fel. I dagsljuset såg vi sedan att jag var knappt två meter från ett brådstup. 

– Senare fick vi sällskap av ett par ungdomar. När de hörde att vi var från Tyringe berättade de att de kände en Tyringetjej och nämnde hennes namn. Då talade jag i min tur om att gympaskorna på mina fötter hade jag köpt i hennes pappas sportaffär. 

För några år sedan gjorde han ett jobb i Jämtland och tog nattåget hem. Den okände killen han skulle dela kupé med var redan på plats och de presenterade sig för varandra. 

– När jag sa mitt namn rabblade han upp alla mina placeringar under mina tävlingsår och jag förstod ingenting. Hur kunde han som bara var i 20-årsåldern veta så mycket om mig, det var ju mer än 30 år sedan jag slutade tävla? 

Förklaringen var att den unge mannen var mycket idrottsintresserad och precis hade läst om Dan i en sportbok. Och i just den stunden klev Dan in genom dörren! En rolig chock för dem båda två.  

– Mitt liv är fullt av sådana här sammanträffanden. 

Något Dan har erfarit är att alla människor är lika värda. Det är inte bara ord för honom utan en reell sanning. 

– Jag är givetvis stolt över mina idrottsprestationer och har tre svenska rekord kvar, men det som är viktigast för mig är mötet med alla människor. Om du är fattig eller rik spelar ingen roll, under ytan är vi alla lika. 

– Att se ned på människor handlar om okunskap.

Under sommaren har Dan genomgått några jobbiga funderingar kring livet och döden. Inom en kort tid dog hans mamma och flera av hans vänner och samtida idrottare och han blev starkt påmind om sin egen dödlighet.

– Jag har levt och lever ett rikt liv och är tacksam för det. Som ung har du hela livet framför dig, när du blir äldre lever du på dina erfarenheter och lär av dem. Bästa utbildningen för mig har varit alla resor. Och jag ska fortsätta utbilda mig, säger han med ett stort leende.