Krönikor

Vad har du i dina hemliga fickor?

De flesta av oss går omkring med småfickor i kläderna. En del har väldigt många, andra kanske några , men bara för att de är innebär det inte att de är lättare att bära
Det gemensamma för innehållet i dessa småfickor är att de är hemliga för andra människor. Visst kan vi skämta om det obehagliga och kanske låtsas som om det inte är allvar, men när vi står där hemma i vår ensamhet och granskar det hemligaste hemliga är det fullt allvar
Vi tror att vi är ensamma om det vi har i fickorna. Fast det är vi inte
Tänk vad befriande det hade varit om vi öppet hade berättat om våra komplex. Några gör det givetvis, kändisar och komiker och andra som tjänar att avslöja sina hemligheter, men vi vanliga människor då? 
Vi som har komplex för tjocka lår, stora öron, stor näsa, tunt hår, stora fötter, att vi är  smala eller tjocka, långa eller korta, att vi inte kan dansa, simma, cykla, inte vågar de mest enkla saker, att vi känner oss otillräckliga för att vi inte kan bli föräldrar, att vi inte hittar någon partner, att vi är rädda för att inte passa in, att kroppen är osymmetrisk, att den ena foten är mindre än den andra, att rumpan har fel form eller att fingrarnas naglar har det
Jag stoppar där, listan med hemliga fickor kan göras hur lång som helst eftersom vi människor faktiskt är hur uppfinningsrika som helst. Vi kan skapa ett komplex ur i princip allting och allting handlar i grund och botten om hur vi tror att andra uppfattar oss
Vi tillskriver andra människor väldigt stor makt, de bestämmer nästan allting om oss. Men om vi då betänker att de där andra människorna också har hemliga fickor som de i sin tur döljer för oss, då blir det faktiskt ganska komiskt. 
Människan är egentligen en underlig varelse. 
Det finns ett komplex som i mina ögon blev ganska komplext när jag tänkte det. Ni vet, första gången munnen öppnas efter en lång natt, då håller vi oss gärna för skratt. Det slog mig härommorgonen när jag av någon anledning låg och funderade att andedräkten inte är dålig när vi andas genom näsan. Alltså, jag har i alla fall inte sett reklam för något nässpray som behöver användas när till och med hunden böjer bort huvudet. 
Vad jag förstår har dålig andedräkt med tungan att göra, men luften vi andas ut kommer ju inte från munnen utan lite längre nedifrån. Om vi då väljer att andas ut med näsan och den vindpusten är luktfri måste det ske någon sorts reningsprocess vägen dit upp. Eller? Det kanske sker någon sorts kemisk reaktion när luften möter tungan och som får full effekt när vi öppnar munnen.  
Nå i alla fall, jag tycker att vi ska tömma alla våra hemliga fickor och våga vara som vi är. Det blir så himla tungt attomkring och bära allt påhittat skräp och ingen har ju egentligen sagt åt oss att göra det. Vi har kommit det alldeles själva, alltså kan vi också själva bestämma oss för att kasta skräpet. 
Vad är egentligen det värsta som kan hända när vi överger våra komplex? Att någon hånfullt står och pekar finger och säger ha, ha, kolla henne, hon har inte komplex för sina lår längre fast hon borde ha det
"Människan föds fri, ändå är hon alltid i bojor." Jean-Jacques Rousseau.