Krönikor

Det finns en vits med ett gott skratt

 

Plötsligt och utan förvarning tryckte jag en ikon i linan längst ned datorskärmen. Och minsann, där dök jag själv upp som film i livs levande form! Snabbt undertryckte jag ett skratt, jag befann mig i ett sällskap där det alls icke var lämpligt att avslöja min nyfunna upptäckt.
Jag är inte precis känd för att frivilligt upptäcktsfärd i teknikens värld utan lär mig precis det jag måste för att klara av mitt dagliga jobb. Därför använder jag min hyfsat nya dator i stort sett som en skriv- och bildlagringsmaskin. Tid och lust att undersöka andra funktioner finns oftast inte med automatik inprogrammerat i mitt system. 
Men ibland överraskar vi oss själva, ock gjorde jag den där dagen. Väl i hemmets lugna vrå, där ingen kunde se mig förutom de vaktbolaget som möjligtvis tar sig friheten att glutta i kamerorna vi har uppsatta i vårt hem och som tillhör larmet, öppnade jag fotoprogrammet igen
Jodå, där var jag igen. Vid sidan om kamerasymbolen stod ordet effekter och när jag nu vilt och ohämmat hade upptäckt ett nytt program i datorn, passade jag att våga mig vidare. Sedan var det klippt
Tid och rum försvann liksom vuxenallvaret. Jag blev som barn nytt och tog bild efter bild mig själv, den ena knäppare än den andra. Effekter betydde att kameran förvrängde motivetja, det kanske alla har vetat utom jag – och jag hade hejdlöst roligt åt mig själv. I själva verket skrattade jag tårarna rann och kära nån befriande. 
Jag tror faktiskt att vi skrattar alldeles för lite åt oss själva. Vi skrattar överhuvud taget alldeles för lite i vardagen, finns det undersökningar som visar. 
Varför är vi då allvarstyngda, vad vinner vi med det? Tror vi att vi betraktas som  redigare människor om vi tar allvarligt saker och ting istället för att se lite lättare tillvaron?
är det kanske. Vi har ju förskräckligt mycket ansvar i det här landet, dessutom är det att om vi skrattar högt bara där mitt blanka dagen är det risk att någon misstänker att vi är alkoholpåverkade. 
Nej, vi borde införa skrattrum litet här och var, sätta upp roliga affischer stan, spela upp roliga historier bussen, överallt där människor är borde det finnas något som lockar till skratt. Varför inte en skrattfestival? En sådan skulle jag gärna .  
Visst är livet allvarligt, men vi behöver inte ta allvarligt det. Själv gör jag vad jag kan för att hitta tillfällen att skratta, förutom förvrängningsbilderna letar jag aktivt efter saker som stimulerar min humor.
Roliga videoklipp, komedier, en rolig bok, en rolig historia, en sådan är förresten aldrig fel. Häromdagen läste jag om en grön och en gul banan som var ute och gick. Helt plötsligt sprang den gröna bananen och gömde sig. "Fy, vad omogen du är", sa den gula bananen. Eller vad sägs om den något överförfriskade mannen som står och knackar frenetiskt en lyktstolpe. "Det är nog ingen hemma", säger en förbipasserande polis med ett leende. "Jo, för tusan, ser du inte att det lyser övervåningen?"
Jag har sagt det förut och säger det igen, socialstyrelsen borde rekommendera oss 6-8 skratt varje dag. Förmågan att glädjas åt små och stora ting är en av byggstenarna till en bra hälsa. "Ett gott skratt förlänger livet" har inte kommit till av en slump.