Reportage

Lär av vårt ursprung

 

Göran Burenhult, professor emeritus i arkeologi, har mycket att säga om vårt samhälle och vårt sätt att ta hand om vår avkomma. Det barkar åt fel håll, menar han, och det blir bara värre för varje år. Han har skrivit sin nya bok, Den sexuella evolutionen, till vuxna för barnens skull. 
 
 
 
Den som vill kan bli provocerad av Göran Burenhults bok, men den som vill kan också ta av värderingsglasögonen och läsa för att lära om vår biologi. Det räcker att skrapa ytan hittar vi stenåldersmänniskan och en av anledningarna till att väldigt många människor mår dåligt i dag är att vi går emot vår biologi, menar Göran Burenhult, som arbetat som arkeolog i över 40 år
Med sitt arkeologiska perspektiv människans utveckling hävdar han att det är nödvändigt att vi får identifiera oss med vårt kön
– Barn måste ha förebilder, en pojke måste få bli man och en flicka måste få bli kvinna. Dagens trend att våra barn inte ska veta vilket kön de tillhör är förödande. 
Burenhult skriver i sin bok: "Med hjärnor som klart signalerar till individen att jag är pojke eller flicka – eller något mittemellan, blir en onaturlig, obiologisk styrning en traumatisk upplevelse för barnet. Självmordsfrekvensen är exempelvis högre bland individer vars sexuella hjärnsignaler inte överensstämmer med den egna kroppens fysiologi eller om könsidentiteten på något annat sätt ifrågasätts." 
En märklig genusideologi har präglat den svenska debatten de senaste decennierna, säger Burenhult. Att alla ska ha lika värde och vara jämställda har blandats ihop med att det inte skulle vara någon skillnad på könen. 
Han skriver i sin bok att den moderna hjärnforskningen visar att pojkar och flickor utvecklas olika och att de har klart olika lekbeteenden. Det är inte något som är skapat av samhället, utan finns inprogrammerat från fostertiden i hjärnans könsutveckling och Burenhult hänvisar bland annat till neurobiologen Annica Dahlström.
– Jag utgår hela tiden från människans biologi. Min uppgift är att sprida kunskap och att väcka frågor, säger han. 
– Könsrollsdebatten slår tillbaka på barnen. Vårt sätt att behandla våra små barn, att de tidigt separeras från mamman och lämnas på förskola, går helt emot vår biologi. 
– Det farliga är att våra politiker har anammat det, säger han och lägger till att kvoterad föräldraledighet är ett allvarligt hot mot barnens bästa. 
Den viktigaste personen i det lilla barnets liv är mamman. Det är henne barnet växer i, föds av, knyter an till och får mat av. Rent biologiskt och om allting fungerar som det är tänkt, givetvis. 
– Det är tabu att säga det i dag, men vad är det för fel med att mamman har större känslighet att ta hand om sitt lilla barn än pappan? 
Burenhult konstaterar att vi inte vill acceptera vårt biologiska ursprung. I ursprungssamhällen, exempelvis Trobrianderna i Papua Nya Guinea, är sysslorna knutna till könstillhörigheten. Kvinnor tar hand om den inre miljön, barnen och hemmet, och mannen den yttre, försörjning och beskydd.    
– Och arbetsuppgifterna värderas lika. Alla behövs i ett samhälle, ingen uppgift är viktigare än någon annan. 
– Det vi behöver förändra hos oss är våra värderingar och attityder, inte vår könsidentitet. 
I mer än tusen år har vi i religionens namn levt med föreställningen att kvinnan är underställd mannen. Säkerligen är det också en av anledningarna till att de traditionellt sett typiskt kvinnliga sysslorna i ett hem har fått lägre status i vårt samhälle. 
Vi tänker inte på att religiösa och mytologiska föreställningar ligger bakom vårt sätt att se på förhållandet mellan könen, säger Burenhult. Gudinne- och fruktbarhetsdyrkan försvann till förmån för en allsmäktig gud och mannen gjordes överlägsen kvinnan. Kyrkan reglerade sexualiteten, som är lika med den biologiska människans starkaste drift eftersom den handlar om artens överlevnad, och sexuella handlingar blev syndfulla. Speciellt kvinnans. Det kristna kontrollbehovet över kvinnans sexualitet ledde senare fram till de medeltida häxprocesserna, enligt Burenhult. 
Han utesluter inte att förtrycket av människans främsta biologiska drivkraft också är en av orsakerna till våra många relationsproblem och de yttringar av sexuellt våld vi har i samhället. 
Hur vi ska lyckas förändra vårt sätt att leva vet inte Göran Burenhult. Men om vi ska börja förändringen någonstans, ska vi göra det med våra små barn. Låta dem växa upp som de biologiska varelser de är, inte försöka träna dem att bli något annat. Fylla deras behov av närhet till föräldrarna, inte lämna över föräldraskapet till förskolan.     
– För att kunna ha ett framtidsperspektiv behöver vi ett perspektiv bakåt. Det viktiga för mig är att lyfta fram vetenskapliga fakta. Den här boken har jag skrivit till föräldrar, för barnens skull. 
 
 
Profil: 
Namn: Göran Burenhult. 
Ålder: 70 i år. 
Familj: fru, barn och barnbarn samt hundar. 
Bor: i Ynglingarum.
Yrke: professor emeritus i arkeologi på Högskolan på Gotland. 
Aktuell med: boken Den sexuella evolutionen, den sista i en serie på tre böcker, de två tidigare är Det ofullkomliga djuret och Den fulländade människan. 
 
 
Ur förordet till Den sexuella evolutionen (Optimal förlag): 
 
"Vi svenskar vill nog gärna tro att vi ligger i frontlinjen i världen när det gäller synen på vår sexualitet, familjen, våra könsroller, jämställdhet mellan könen och våra barns bästa. Sanningen är en annan. Vi toppar världsligan när det gäller våldtäkter och sexuella trakasserier, självskadebeteende och självmord bland ungdomar och behandling mot oro, ångest och depressioner hos väldigt många ungdomar. Och som vi skall se ökar kurvan hela tiden. Något är väldigt fel i den moderna svenska samhällsdebatten. Självklara och vetenskapligt väl underbyggda fakta ifrågasätts eller tystas ner allt oftare av ideologiska, politiska eller religiösa skäl. "