Reportage

Hennes livs resa

 

För Åsa Brita Simonsson är sjukdomar inte bara sjukdomar, de är budskap från oss själva till oss själva. Kroppen och själen vill oss någonting, menar hon. Ingen som ser henne kan tro att hon för fem år sedan riskerade ett liv i rullstol
 
 
 
Hon hade haft ett möte med änglarna. Så beskriver Åsa Brita Simonsson sin känsla när hon som nioåring vaknade efter tre dagar i koma. Det enda hon såg var vita väggar och ett stort ansikte som tittade ned på henne. 
Ansiktet förklarade att hon hade fått sockersjuka. 
– Och att jag VAR diabetiker typ 1 och skulle få leva med det i resten av mitt liv, berättar Åsa Brita, som bor i Norge. 
I dag menar hon att läkarens uttalande programmerades in i henne. Hon blev verkligen sin sjukdom. 
– Tänk på att jag precis vaknat upp ur koman och visste inte om jag levde eller var död. Mitt undermedvetna tog läkarens ord bokstavligt. Vi ska vara försiktiga med vad vi säger till andra och oss själva. 
Beskedet om att hon fått diabetes följdes av en tid av täta inläggningar, sprutor, råd om kost och motion och det viktiga i att hitta balans i vardagen. 
– Redan som barn var jag känd för att leva efter allt eller inget. Ordet balans fanns inte i min ordlista. 
På sjukhuset fick hon veta att om hon inte efterlevde alla råd, riskerade hon att bli blind och amputerad. 
– Vad skulle jag göra med en sådan information när jag var nio år? 
Som Åsa Brita ser det nu kunde hon välja att leva efter läkarens sanning eller försöka hitta sin egen. Hon valde ingen av dem, båda vägarna var alldeles för stora för ett barn. 
– Jag stängde av, kände inte sprutorna och kunde också bedöva rädslan för att bli amputerad. 
Åsa Brita fortsatte att leva i sitt höga tempo, trots sin sjukdom. Åren gick och nästa kroppsliga signal kom 1991. 
– Jag fick plötsligt svårt att se dagsljus, men löste det med solglasögon och tänkte inte vidare på det. 
Sedan började hjärtat slå oregelbundet, så mycket att hon ibland svimmade. 
– De röntgade mig, men hittade ingenting. Då körde jag på i mitt vanliga tempo, det var viktigare att leva fort än att lyssna på min kropp. 
Ett par år senare fick hon psoriasis och ovanpå det hormonobalans. 
– Jag var 23 år och mina bröst började växa, de var fulla med knutor och det gjorde otroligt ont. Läkaren konstaterade att jag hade en sjukdom som heter fibradenom. 
Men nästa signal skulle bli den som fick henne att vakna. Hon började få ont i fötterna. Det var en intensiv smärta och Åsa Brita hamnade på sjukhus igen. 
– De sa, "du vi hittar inget fel". Hur kunde ingenting göra så ont?
– Vid mitt nästa läkarbesök gjorde neurologen strömtester, jag hade ingen känsel i fötterna och fick veta att om processen fortsatte skulle jag hamna i rullstol. Det var den tyngsta dagen i mitt liv. 
Åsa Brita hade kunnat förhålla sig till allt det andra, men inte till ett liv i rullstol. 
– Jag skickades hem med "ingenting" i bagaget och det skulle visa sig att jag behövde "ingenting" för att kunna möta mig själv. 
Åsa Brita, som ändå till slut fick diagnosen neuropati, nervskador, funderade över vad hon behövde för att göra sig frisk. Hon gick inåt och blev medveten om en mängd viktiga saker om sig själv, hon läste böcker om människans självläkningsförmåga och om metoder för att läka. Hon gick på behandlingar, deltog i kurser, tog hjälp att rensa bort negativa känslor och tankar, upptäckte trauman och händelser i sitt liv som gjorde att hon plötsligt kunde se sina sjukdomar ur ett nytt perspektiv. Hon såg dem som budskap om sina inre processer. 
– Att ta steget att leva medvetet är stort. Jag har rest fem varv runt jorden, men resan jag gjorde inom mig själv är den mest intressanta. 
Psoriasis, neuropati, fibradenom, ständiga öroninfektioner och än fler symptom. För sex månader sedan friskförklarades hon från allt utom diabetesen. 
– Fast jag behöver bara lite medicin, säger Åsa Brita, övertygad om att när hon är färdig med sjukdomen på alla plan blir hon också av med de sista resterna av symptomen. 
– För läkarna är mitt tillfrisknande ett mysterium, men för mig betyder det att jag har frigjort mig från trauman och negativitet på ett väldigt djupt plan, säger hon och är samtidigt medveten om att många människor kan ha svårt att anamma hennes synsätt.
Grunden till Åsa Britas långa sjukdomsprocess, menar hon, är att hon redan som fyraåring lärde sig att stänga av. Hon lärde sig också att leva med sjukdomarna och det blev på något sätt okej att vara sjuk. 
– Jag vred hela situationen till någonting positivt istället för att lyssna på vad sjukdomarna hade att lära mig. Livet och själen har ett redskap och det är kroppen. 
 
 
 
Profil
Namn: Åsa Brita Simonsson. 
Ålder: 42 år. 
Familj: två barn. 
Bor: i Kristiansand, Norge. 
Gör: driver eget som livspraktiker och hjälper andra människor hitta tillbaka till sitt liv och sin hälsa. 
Motto: "Se livet som det Är, i det Är seg själv".
Boktips: böcker av Eckhart Tolle. 
Hemsida: www.livspraktiker.no
 
 
Åsa Britas tips och tankar: 
 
– Gå till läkare när du är sjuk och sök samtidigt inom dig efter orsaken till symptomet. Ta hjälp av människor som har synsättet att sjukdom och smärta är budskap, att livet vill dig någonting. 
– Du är inte dina sjukdomar och ditt lidande. Du är du. Sätt dig inte ned och gör sjukdomen till din sanning och din personlighet. 
– När jag ställdes inför hotet om rullstol hade jag inget val. Jag insåg att jag måste tänka om. Jag tog hjälp av en mängd alternativa behandlingsmetoder, men det var inte de som var enbart viktiga. Det handlade om en ny förståelse. Genom kurserna fick jag denna förståelse och jag insåg att lösningen var att leva den. För att kunna leva den behövde jag frigöra mig från gamla mönster och negativa känslor. 
När vi söker hjälp för en sjukdom vill vi ha svar. Om vi får ett svar uppfattar vi det som lösningen och glömmer att fråga oss själva vad vi behöver förstå för att ge plats för läkning. Den som inte får någon diagnos söker ofta svar genom alternativa behandlingsmetoder.