Krönikor

Det vete tusan vad vi ska äta

 

Jag tvekade inför att skriva om den amerikanske hjärtläkaren William Davis bok om hur skadligt vete är för oss. Och för att ta det från början är jag dagligen ute internet och letar efter saker att skriva om eller lära mig. Det var i en sådan jakt jag upptäckte en bok som heter Brödberoende, den kom ut svenska tidigare i år, och kontaktade genast Stadsbiblioteket i Hässleholm för att se om den fanns där. Kommunens hemsida fungerade inte jag fick faktiskt ringa, men det gick bra. bra att personalen jag pratade med beslöt sig stående fot för att köpa in boken
Bibliotek är en fantastisk inrättning. 
Varför tvekade jag då inför att skriva om Brödberoende. Jo, för att det känns som om vi är ganska mätta råd om vad vi ska äta. Kostråden är mer eller mindre förvirrade, eller åtminstone gör de oss konsumenter förvirrade. 
Men så precis när jag bestämt mig för att lägga ämnet åt sidan, såg jag en rubrik i Svenska Dagbladet, "Pizza-ätare blir mer deprimerade" och då var det klippt.
Artikeln publicerades i mars i år och berättar att de som äter mycket skräpmat, alltså pizza, kakor, hamburgare, varmkorv och liknande, löper mycket större risk att drabbas av depression än de som har bra kostvanor. Allt enligt en undersökning som har gjorts av en forskargrupp på Kanarieöarna.
På något sätt bekräftar denna undersökning, utan att det förstås är avsikten, det som Davis skriver. Han menar att vetet vi äter i dag inte alls är likt det som åts för bara några decennier sedan. Det har förädlats för att ge större avkastning och har därmed blivit ohälsosamt för oss. 
Davis erfarenhet är att när många av hans patienter har slutat med vete har de både tillfrisknat och blivit av med övervikt. Och sagan är inte slut där. Efter tre månaders totalt uteslutande av vete rapporterade de att halsbränna, menssmärtor samt diarré på grund av irriterad tarm hade försvunnit, de kände sig mer energiska, utslag var borta och de sov bättre. 
Han myntar begreppet vetemage och menar att det snart är lika vanligt att säga som ölmage. Davis hävdar att vårt myckna veteätande, från salta pinnar till mackor, kakor, pajer och pasta och allt där emellan, får symptom som bland annat övervikt, depression, tarmproblem, migrän och det gör oss också beroende. En gång smörgåsätare, alltid smörgåsätare. Om jag ska våga mig på ett skämt i sammanhanget skulle det, mot bakgrund av det Davis säger, kunna bli så att många av oss i framtiden erkänner att vi är nyktra smörgåsätare och tackar nej till den där baguetten på seminariet. En för övrigt vanlig lunch. 
Davis bok bottnar bland annat i ett mycket stort antal patientfall och forskning kring vetets utveckling. Han är fullständigt övertygad om att vetet, både finmalt och fullkorn, är vår tids största hälsofara. 
Om hans slutsats ställs bredvid forskningen om skräpmat som artikeln i Svenska Dagbladet handlade om, skulle det kunna vara så att skräpet i maten är vetet. Det är ju den största gemensamma nämnaren i pizza, bröd, hamburgare, kakor, kex, ja, listan kan göras oändligt lång. 
Jag har alltid tyckt att en överstor mage ser ut som en jäst vetedeg. Kanske inte så konstigt.