Krönikor

Bockar och tackar för den stora frågan

 

 – Är syndabocken en get? undrar sexåriga Fia och mina tankar sätts genast igång. Vad är egentligen en syndabock, detta för oss människor välkända uttryck?
Om vi vill att det ska vara en get kan det naturligtvis vara det. Om vi vill att syndabocken ska vara invandrare, någon arbetsplatsen, en politiker eller vem som helst kan den bli det. Kort sagt. Vi utser själva vem som är syndabock, enda kriteriet som måste uppfyllas är att det ska vara någon annan än just vi. 
Den gåvan har vi fått från bibeln och utan att tänka det använder vi oss alla av den. Antagligen också den som gärna ser att bara doften av något religiöst i till exempel skolmiljö ska bannlysas
Det fanns nog inte djurrättsaktivister när bibelns historia utspelade sig. De skulle aldrig ha godkänt att en enda stackars bock skulle bära människornas skulder och synder och skickas ensam ut i öknen. Fy, förskräckligt. I antikens Grekland var de inte bättre, där använde de en mänsklig syndabock, en funktionshindrad, tiggare eller kriminell person som gavs skulden för sjukdom, svält eller krig och drevs ut ur samhället
Vi har helt enkelt fått inprogrammerat i våra gener att det mesta är någon annans fel. Att skylla ifrån sig är befriande skönt, vem vill frivilligt gå omkring och ta sig skulden för sina egna tillkortakommanden eller felaktiga handlingar? Nä, det är mycket bättre att ha en sanktionerad syndabock. Vi kanske till och med skulle införa ett bockavdrag. Fast det borde nog i fall döpas om eftersom själva ordet något sätt får en annan innebörd än den avsedda. 
Nå, i alla fall. Ponera att just den delen av vår religiösa historia skrevs om. Om inte syndabocken hade funnits, hur skulle det då se ut? Ja, inte vet jag. Men jag vet i alla fall, som hyfsat van skrivare om livet och dess möjliga och omöjliga processer, att mycket av det vi kallar för personlig utveckling och går kurser i faktiskt handlar om att se sitt personliga ansvar, att låta bli att skylla sitt dåliga humör, sina tillkortakommanden, sin situation eller vad det nu kan vara, på någon annan. 
Tänk om vi hade fått veta från allra första början vilken gåva som finns i eget ansvar. Då hade vi sluppit leva en stor del av livet innan vi upptäckte dess skönhet. Jag pratar alltså om ansvaret för vårt inre, våra känslor, våra reaktioner. Det är ju från insidan vi styr vår skuta och det är där inne vi behöver skapa vårt eget roder och vår kompass. 
I den stund vi lägger ansvaret för det som händer i vårt liv i någon annans händer riskerar vi också att han eller hon eller hen inte har tid med just vårt liv. Alla är ju så himla upptagna i dag att vi kanske får stå på vänt hur länge som helst. 
Och förresten, med tanke på den negativa kvinnosyn som kan tolkas in i religiösa texter är det förmodligen så att syndabocken faktiskt var en get. Geten är honan i familjen, dyrkades som frukbarhetssymbol och förföljdes när kristendomen kom. Och långt senare, på 1600-talet, fördes ensamstående kvinnor som hade en get som husdjur till häxbålet. 
Så tack för att jag fick använda din fråga Fia, den fick mig att tänka efter. Ställ många sådana när du nu har börjat skolan. Vuxenvärlden behöver dem.