Reportage

Synar ordet man

 

 
Redan 1977 tog Leif B Frid ett beslut om att aldrig mer använda ordet man som pronomen. Det löftet har han också hållit, berättar han. I dag sätter han dessutom fingret en annan användning av ordet man i språket nämligen den som norm. 
 
 
gräset Klaragatan 7 i Malmö satt ett gäng blivande eller redan utbildade socialarbetare och diskuterade ämnet personlig utveckling. Året var 1977. Någon tog upp en alldeles ny bok, Medveten människa, och Leif läste intresserat baksidestexten som Kent, 19 år, hade skrivit. sex rader hade skribenten klämt in nio "man" och hans uttalande om sig själv var i alla högsta grad opersonligt och inte precis förenligt med bokens titel
Leif bestämde sig där och då för att aldrig använda ordet man som pronomen och sa det också högt. 
– Språkets betydelse slog ned som en blixt från en klar himmel och jag insåg snabbt att det var en hjälp i mitt sociala behandlingsarbete. 
Så när en klient skulle berätta om sig själv och till exempel sa, "när man har tänt på", undrade Leif vem "man" var. Klienten svarade med självklarhet att "det är jag". 
– Varför säger du inte det då, frågade jag och fick klienten att stanna upp. Jag använde det konsekvent i behandlingsarbetet och det hände mycket när klienterna sa jag om sig själva istället för man. 
Leifs första insikt om hur språket påverkar oss var född och när han ganska många år senare läste boken Galna gudar och glömda gudinnor av kvinnohistorikern Birgitta Onsell kändes det som om han fick en bekräftelse på den språkliga tankeväg han redan börjat gå. Det första ordet i Onsells bok som slog an en ton i honom var förlevande. 
– Det var kraft i det, säger Leif, som menar att det är självklart att ordet förfäder ska bytas ut till förlevanden eftersom de som levde före oss bevisligen var både män och kvinnor. 
– Vi jobbar mycket med jämlikhet i dag och har kommit en bit på väg, men använder fortfarande ett patriarkalt språk. Kvinnor utesluts både ur språket och skapelseberättelsen.
Efter att ha jobbat ett stort antal år bland annat som socialpedagog utbildade sig Leif till journalist. Även om jobben har sett olika ut har han sedan slutet av 1980-talet hållit fast vid att arbeta med ord och i dag kallar han sig för bokmorska och driver en verksamhet där han hjälper människor att , som han säger, förlösa sina berättelser. Att han säger bokmorska om sig själv, trots att han är man, är inget konstigare än att en man kan vara både sjuksköterska och barnmorska. Eller att en kvinna kan vara ombudsman eller ingå i uttrycket gemene man. För att inte tala om att hon kan vara enmansföretagare. 
För att belysa hur stark den manliga normen är i vårt språk har Leif gått igenom hela Svenska Akademiens ordlista och gjort om den på sitt sätt.
– Jag är inte ute efter att förminska mannen utan vill göra människor medvetna om språket och hur vi använder det. Om språket blir jämställt blir den kvinnliga kraften också jämställd, säger Leif, som fullt och fast tror att pennan, det vill säga ordet, är mäktigare än svärdet och att vi påverkas av språket i vår vardag långt mer än vi tänker på. 
I sin bok "Svenska Akademiens ordlista på mitt sätt" radar han upp ord som utesluter det ena könet, mestadels kvinnan. Talman, som då blir fru talman. Allemansrätt, god man, husmanskost, lekman, landsmän, målsman. Mannaminne, som enkelt skulle kunna bytas ut till folkminne, menar Leif. I vanliga ordlistan finns broderskärlek, men ingen systerkärlek. 
Svenska språket är fullt med ord där mannen är normgivare, men visst finns ord också där mannen utesluts. I vårt dagliga tal kan kvinnor spela man mot man i idrottssammanhang och vara alle man på plan, en kvinna kan vara sagesman, tjänsteman och linjeman. Frågan är om en man då kan vara lyxhustru, kycklingmamma, argbigga eller till exempel idrottsänka eftersom den manliga motsvarigheten till de orden inte finns, menar Leif. 
Som förebild i sitt arbete har Leif alltså Birgitta Onsell. Hon dog i somras och lämnade efter sig ett antal böcker, hon tog initiativet till att starta föreningen Tealogerna och verkade för att Gamla Testamentet i sin nyöversättning skulle få en förklarande text till den kvinnofientliga syn hon menade finns där. Birgitta lyckades inte med det sistnämnda och skrev därför boken Avklädd gud som svar på nyöversättningen. 1998 slog Tealogernas utställning Efter tusen år av tystnad publikrekord på Historiska museet i Stockholm och med Leif som en av initiativtagarna visades utställningen i Hässleholm 2003. 
– Och i hennes anda fortsätter jag med glädje mitt arbete med språket för i språket ses kvinnan fortfarande som mannens bihang, trots att vi i dag har insett att hon inte kan ha varit skapad av mannens revben. 
 
 
Profil: 
Namn: Leif B Frid
Bor: i Öraholma utanför Tyringe. 
Sysselsättning: bokmorska och föreläsare. 
Motto: "Min världsbild är större än en tro". 
Boktips: Galna gudar och glömda gudinnor av Birgitta Onsell. 
 
 
 
Ord ur Leif B Frids bok Svenska Akademiens ordlista på mitt sätt:
Abdikera: avgå som kung. (Även drottningar kan avgå, Leifs anm) 
Bemanna: förse med manskap. (Här är det dags att skapa ett könsneutralt ord. Numera är ju kvinnorna en stor del av arbetslivet. Leifs anm.)
Förfader. (Men förmoder finns inte i ordlistan, Leifs anm.) 
Husmanskost: enkel vardagsmat. (Ett rättare ord borde vara husmoderskost eftersom det var husmödrarna som utvecklade den, Leifs anm.)
Rockband. (Är det bara flickor i bandet heter det tjejband även om de spelar rock, Leifs anm.)
Sagohjälte. (Ingen sagohjältinna finns, Leifs anm.)
Ungkarlsflicka, ungkarlstjej. (Här syns den manliga normen tydligt, Leifs anm.)
Rikeman, rikemansbarn, rikemansdotter, rikemanshus, rikemansliv, rikemansson. (Nog finns det väl även kvinnor som är rika? Leifs anm)