Reportage

En annan syn

 

Ann-Charlotte Stewart är cancerforskaren som plötsligt vände blad i sitt liv och helt bytte sida. I dag tror hon inte längre att vacciner är bra för oss, men något krig mot dem för hon inte. Istället uppmanar hon människor att informera sig mycket som möjligt och att tänka själva
 
Jag träffar Ann-Charlotte på ett fik i Växjö en eftermiddag i november 2012, några timmar före hennes föreläsning om sin syn på vaccin. Vaccination är ingen lätt fråga att ta ställning till för vanliga medborgare. De flesta människor litar på att de som styr i frågan vet vad de gör, men fler och fler ifrågasättande röster hörs eftersom den mesta informationen som finns att tillgå kommer från läkemedelsbolagen själva. Många reagerade speciellt efter svininfluensavaccinet och dess följder där barn och ungdomar drabbades av narkolepsi. 
Ann-Charlotte Stewart är mikrobiolog och har doktorerat på papillomvirus, som unga tjejer i dag vaccineras mot med Gardasil, och hon har forskat i ämnet i USA. Men livet ville henne något annat och 1995 hoppade hon av sin forskarkarriär. 
– Då hade jag gått i väggen. Jag jobbade som ett djur i USA, hade en dotter på ett och ett halvt år och blev gravid igen. 
– Redan när första barnet föddes började jag tänka annorlunda på mitt arbete. Jag ville inte forska på sjukdomar längre utan jobba med det friska istället och göra något bra för den här planeten. 
Att hoppa av en forskarkarriär är inte det lättaste. Mycket pengar och mycket prestige står på spel liksom att ha lagt ned många år på utbildning och arbete. Människor omkring Ann-Charlotte tyckte att hon kastade bort allt hon satsat på.
– Och det kan jag få höra fortfarande. Men jag var tvungen att hoppa av, jag hade inte hjärtat med mig längre. Själen kallade på mig. 
I dag jobbar hon som coach och föreläsare och en del av hennes fokus är att informera människor om en annan sida av vaccin än den vi vanligen får oss till livs. 
– Jag slutade själv att vaccinera mig 1987. Jag hade rest mycket och tagit mycket vaccin, säger Ann-Charlotte som också berättar att hon ständigt hade något sjukdomssymptom att brottas med. 
– När jag la ihop pusselbitarna förstod jag att jag hade blivit sjuk av alla vacciner. Jag tappade bland annat allt mitt hår och gick till läkare, men de kunde inte göra något annat än att ge mig en peruk. 
Så Ann-Charlotte sökte vidare och kom till en ayurvedisk läkare som hjälpte henne. 
– Jag fick byta liv helt, äta vegansk mat och rena mig. 
Hon jämför kroppen med ett akvarium. Om det är smutsigt räcker det inte att stoppa i en tablett, vi måste rengöra och byta vatten för att det ska fungera. 
– Likadant är det med människokroppen, den måste också renas om den har blivit förgiftad. 
Ann-Charlottes hår har växt ut igen. Det finns kala fläckar kvar, men de syns bara om hon lyfter och visar. För henne råder det ingen tvekan, hon har varit förgiftad av alla vacciner hon har tagit och så kommer vi då ett steg längre in i detta svåra och för många så laddade ämne. 
– Befolkningen i Sverige är söndervaccinerad, säger hon och berättar att när hon först började titta på fenomenet efter sitt avhopp som forskare, var hon arg och ville berätta för alla om den baksida hon menar att vaccinet har. 
– Men jag insåg att det inte skulle hjälpa, det är ingen som lyssnar på någon som är arg. 
Istället började hon föreläsa och uppmana människor att tänka själva. Den som börjar ifrågasätta olika vacciner behöver kunna hämta information någonstans ifrån, men det är inte alltid så lätt. 
– Var finns kompetenta representanter för patienter, föräldrar och skattebetalare?
– Vi svenskar har en stark tro på statsmakten, men det är farligt att lämna över sitt ansvar för sin hälsa till andra. 
Enligt det svenska vaccinationsprogrammet har ett barn som fyllt ett år redan fått tre doser vaccin mot sex olika sjukdomar. Fram tills dess barnet fyllt 16 år fylls det på med fler och ytterligare planeras. I USA vaccineras barn mot ännu fler sjukdomar och där är det dessutom ett krav för att till exempel få börja i skolan. I Sverige är det ännu så länge valfritt. 
– Men trenden är att vi tar efter USA, säger Ann-Charlotte och skakar på huvudet. 
Hon tycker själv att alla barn som får olika diagnoser och har inlärningssvårigheter borde få samhället att vakna. Och vad gäller Gardasil som hon själv forskat på har hon mycket att säga. 
– I USA har det rapporterats 23 000 fall av biverkningar. Åtta procent av dem är allvarliga. I Sverige verkar vi inte känna till de här biverkningarna, i Örebro län där jag bor informeras det i alla fall inte om dem. Varför har svensk vårdpersonal annan information än amerikansk? Det är ju samma vaccin. 
– I alla vacciner finns det kroppsfrämmande ämnen som kan göra att kroppen attackerar sig själv. Jag har inte hittat något vaccin i dag som jag kan tänka mig att ge till någon jag gillar. 
– Jag värnar om våra barn, om människors frihet och rätt att tänka och välja själva. 
 
 
 
Profil: 
Namn: Ann-Charlotte Stewart. 
Ålder: 50 år. 
Bor: i Glanshammar, Örebro. 
Gör: jobbar som coach och föreläsare. 
Motto: "Tänk själv". 
Boktips: Vaccinationer: risker och skador av Dr Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller. 
 
 
Det svenska vaccinationsprogrammet:
Alla barn i Sverige har rätt till vaccination mot nio allvarliga sjukdomar genom barn- och skolhälsovården. Från den 1 januari 2010 erbjuds alla flickor födda 1999 eller senare vaccination mot humana papillomvirus, HPV.
De allra flesta barn får inga eller endast obetydliga biverkningar av vaccinationer. Eventuella biverkningar går normalt över inom några dagar. 
Källa: Socialstyrelsen. 
 
Linda Karlström, redaktör för www.vaccin.me:
"Forskning visar att dödsfallen i barnsjukdomarna hade försvunnit till 90 % innan vaccinationsprogrammen ens inletts i världen. Det råder stor okunnighet om detta. Istället tror de flesta människor, beslutsfattare, myndigheter och politiker blint på att det är vaccin som räddat världen."