Krönikor

Fenomen som bara får en snorig kråka i betyg

 

De sjunger och höjer armarna till skyn och om jag inte visste vad det handlade om, skulle jag ha trott att det var någon sorts väckelserörelse. I mitten, framför den stora kören står "prästen" själv och leder hela sången. Fast han har ryggen mot sångarna och blicken mot tevetittaren. Glad och lycklig sprider han sitt budskap
förföriskt lockar han med sina lotter som lovar miljoners miljoner i vinst. För den som vinner alltså. 
Detta tevesända lottprogram har dragit som en farsot över Sverige. Snart är alla smittade, lika bra det eftersom grannen kanske är med och tänk om just vår adress dras ur tombolan. 
Programidén spelar smart nog både på vår fixering vid pengar och på vår goda vilja att bidra med pengar till föreningsliv och välgörenhet. De båda sistnämnda ändamålen blir som någon sorts ursäkt för att ha en eller flera lotter, "jag bidrar ju i alla fall med pengar till bra saker". 
Jag tänker också på den där banken som gör reklam för sig i teve och berättar att den har så mycket pengar över att den kan skänka stora summor till föreningslivet. Visst är det väldigt bra, men borde inte de pengarna istället gå till låntagare och sparare på något vis? Jag är såklart inte insatt i hur banken ska sköta sin ekonomi och har aldrig varit så bra på siffror precis, det är bara mina funderingar som springer iväg ibland. 
Just nu finns de hos alla som är spelberoende. De lever i ett samhälle som är fullständigt besatt av spel, det är lotto, lotter, hästar, bingo, poker, fotboll, kasino, odds och en hel massa mer. Erbjudandena om att spela tar sig framgångsrikt in i våra hem och lockar med lösningen på alla våra problem. Eller kanske rättare, lockar med den spännande och kittlande tanken att vinna mycket pengar och allt vi kan göra med dem. Det tilltalar vår tids tro att pengar är lika med lycka. 
Den som är spelberoende ska försöka byta livsstil samtidigt som han eller hon blir fullständigt översköljd av möjligheter att spela vidare. Och likadant är det för en annan typ av beroende, nämligen sockerberoende. Nu vet jag att det ännu inte är bevisat att det finns något sådant som sockerberoende, istället används termen missbruk av socker. 
Den som känner sig tvungen att handla något sött, gömma det, kränga det i bilen på väg hem för att inte bli avslöjad, lovar sig själv gång på gång att inte äta den där chokladbiten före maten utan att kunna hålla det, gömmer godis hemma, kan sägas ha ett missbruksproblem. Och med tanke på det gigantiska utbud av sötsaker som finns i våra affärer är det som för den spelberoende, ett stort jobb att byta livsstil när det förbjudna finns tillgängligt hela tiden. 
Därför tycker jag det är bra med vårt gamla svenska Systembolag.
Och på tal om socker i alla dess former. 
Är det någon vänlig butiksinnehavarsjäl som kan förklara för mig varför lådorna med lösgodis ska vara så lågt ned att ettochetthalvt-åringar kan nå dem? Såg själv häromdagen en glad liten unge gå runt och sticka näven i de olika "gottorna", hoppas den lille krabaten inte var allergisk mot någonting. Eller var snorigt förkyld. Det finns faktiskt, eller har funnits, ett godis som heter snorkråkor, kom jag på. Nu vet jag varför.