Krönikor

Tänkte växla några ord om telefonköer

 

Utrustad med Handbok i livets konst av den grekisk-romerske filosofen Epiktetos som sällskap, slår jag mig ned vid telefonen. Jag ska ringa Försäkringskassan. Klockan är 9.49 och efter att ha krånglat mig förbi tryck det och tryck det, hamnar jag vänt. Jag är nummer 167 i kön
Jag tar ett djupt andetag och slår sedan upp boken för att förströ mig. "Somliga saker kan vi bestämma över, andra inte". Mm, sant, sant. Den som uppfann nationella telefonväxlar visste att fresta enskilda människors förmåga att stå ut med tingens ordning
Efter ungefär en kvart har jag rasslat ända till plats 44 och är faktiskt imponerad över hastigheten. Hoppas det går lika fort hela vägen, risken är annars uppenbar att jag glömmer vad jag ska fråga när jag äntligen kommer fram
"Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt".
Fast jag vill verkligen komma fram till Försäkringskassan och börjar känna mig smått stressad och irriterad.  Efter 20 minuter är det min tur och triumfen är stor. Jag minns vad jag ska fråga! En trevlig telefonröst gör sitt bästa för att hjälpa mig, men tyvärr visar det sig att mitt ärende rör en annan instans. Jag suckar inte att hon hör utan tackar trevligt jag kan för hjälpen. 
Jaha, det är väl bara att ringa nästa ställe då. Där varnas det för långa telefonköer vecka 35 och 36 och jag tittar i almanackan. Grattis, vecka 35 och måndag. 
Ah, jag skickar ett epost istället. Epost är bra, då slipper jag sitta och vänta, tänker jag, trycker på den rubriken och får det uppmuntrande meddelandet att det tar minst tre dagar innan jag får svar. Jag trodde att snigelposten var något annat. 
Tyvärr är det så att jag behöver ringa en myndighet till. Där är inte så lång kö, men jag tvingas prata in mitt ärende till en robot, sedan till ytterligare en och en till innan jag faktiskt ger upp. Min ringtid är ute, jag behöver arbeta också. 
"Du kan förbli oövervinnerlig om du inte inlåter dig i strid på områden där du inte själv bestämmer över vem som ska segra". Epiktetos tänkte förmodligen inte på framtida strider med att nå myndigheter via telefon när han skrev de här raderna, fast jag kan lätt överföra hans ord till min belägenhet just nu. Jag kan inte vinna över växeln, alltså mår jag bäst om jag gillar läget och tar det kallt.
På tal om det senare berättar historien att Epiktetos i början av sitt liv var slav i Rom. Hans herre, Epafroditos, irriterade sig på hans lugn och en dag brast det för honom. Han spände fast Epiktetos ben i ett tortyrredskap för att få honom att reagera. "Om min herre vrider mer kommer benet att gå av", sa Epiktetos och ögonblicket senare skedde just det. Hans enda kommentar ska ha varit, "vad var det jag sa".
Det vore befängt att tro att jag alls jämför den berättelsen med mitt försök till stoiskt lugn i telefonkön. Ändock är jag övertygad om att vi mår bättre om vi låter bli att uppröras över ting vi inte kan påverka. Som Epiktetos säger: "Det är inte det som händer som vållar människorna oro utan de åsikter de har om detta". 
Ord att dra stora växlar på.