Krönikor

Mitt förändringsbegär är bara så stort ibland

 

"Om jag ändå fick tid att känna, smaka, se en fågel, blomma, sten, ansiktet av min vän. Men ack, jag hinner ej. Min kraft går åt till att dem sätta rätt etikett". 
 
Citatet kommer från en av mina favoritböcker med kloka ord, Lyssna till fågelns sång, och jag har fått anledning att tänka det mer än vanligt den senaste tiden
 
I ett av mina jobbuppdrag möter jag människor som har varit arbetssökande länge och de berättar om omvärldens tråkiga inställning gentemot dem, om etiketten arbetslös och om att inte längre verka vara behövd i samhället. Och om hur det känns allra, allra längst in.
 
Omvärlden i det här fallet kan vara både grannen, den gamla kompisen, arbetsförmedlingen eller försäkringskassan som verkar tycka att den som inte har något jobb nog allt är mindre värd än den som har jobb. Nej, nej, ingen säger det högt, det skulle aldrig falla någon in, men det märks attityden
 
En attityd som gör att en person, efter att ha blivit avklädd sin jobbidentitet, bävar inför att ta sig arbetslöshetsfängelsekläder och bli beroende av ett system som sköts av människor. Människor som inte alltid är mogna utan passar att känna sig lite förmer än den som är utan jobb, passar att smaka lite hur det är att ha makt över andra
 
Visst är de människorna med största sannolikhet inte i majoritet exempelvis en myndighet, men vi vet ju alla att en enda människa kan göra stora skillnad i både det godas och ondas namn. Det räcker alltså att en enskild person har dålig attityd för att många människors tillvaro ska förpestas
 
Och för att tillbaka till Arbetsförmedlingen, förresten. Är det inte dags att vi hänger med i tiden och rättar verksamheten efter verkligheten
 
Sveriges första arbetsförmedling öppnades i Helsingborg 1902. Mycket har förändrats arbetsmarknaden sedan dess, det borde därför vara sin plats med en namn- och inriktningsförändring. Inspirationsförmedling, kanske? Och varför inte kalla en arbetssökande för jobbkund? Det känns mycket mer kreativt och är inte en sådan stämpel i pannan som ordet arbetslös är. "Jag är arbetslös". "Jag är jobbkund". I mina öron är det i alla fall en väldig skillnad
 
Vad är det egentligen en arbetssökande person i grunden kan behöva hjälp med? Jo, bland annat med att hitta tron sig själv, tron sin framtid, tron sina möjligheter och sin förmåga att förändra sitt liv. Utan en inre motivation finns ingen drivkraft och utan drivkraft tar sig en människa näppeligen framåt.
 
Med tanke hur det ser ut arbetsmarknaden i dag finns det skäl att se över just arbetsförmedlingen. Antalet lediga jobb är jämfört med antalet jobbkunder någon förmedling är det knappast tal om längre
 
En instans som möter en arbetssökande och ska hjälpa honom eller henne vidare borde ha ett modernare namn, ett namn som förmedlar kraft och som är trovärdigt. Vi förändrar språket för att vi vill förändra attityder och det torde vara hög tid att se över en verksamhet som fick sitt namn och sin grundidé 1902.