Krönikor

En söt historia vi bör hålla oss för goda för

 
"En sån, en sån och en sån, nej, förresten, ta en sån istället". Jag vet inte riktigt när den sortens godishandlande upphörde, men det jag vet är att det är fjärran från dagens och det kan inte kallas utveckling. 
Jag väntar fortfarande på den förste eller första handlare som vågar säga nej tack till stora påsar och skopor och tvinga fram mindre av båda. Jag är medveten om att de som driver butiker tjänar en hel del pengar på människors gottesug, för att inte tala om producenterna, men ett kollektivt ansvarstagande vore inte så dumt. 
Vi behöver helt enkelt hjälpas åt att ställa om den stora Sverigeskutan mot ett annat mål än socker. Bara det att jag som konsument får erbjudande om rabatt på vissa varor för att jag är stamkund och att de varorna ofta är godis eller något annat onyttigt, visar vilket sikte vi har inställt. Jag kan också få ett annat erbjudande som heter att jag får lägre pris på varor jag brukar köpa. 
Definitionen av ordet brukar är för mig att jag gör något då och då, kanske till och med ofta. En gång köpte jag ekologiska geléhallon, hjärtformade, till min man på Alla hjärtans dag. Det dröjde inte länge förrän jag fick erbjudande om rabatt på dessa hallon som jag ju då brukar handla fast jag bara hade gjort det en gång. Vad jag däremot köper lite då och då är ekologiskt godis, dyrt som bara den, men ingen rabatt. 
Det vi köper mest av allt i min familj är grönsaker och rotfrukter, kött och fisk, ägg, vispgrädde och mjölk och liknande, men det får jag aldrig erbjudande om rabatt på. Jag är inte ute efter att kritisera någon speciell affärskedja utan vill bara peka på det faktum att vi är utsatta för en sockerpåverkan som vi inte alltid är medvetna om. 
Det debatterades friskt före påsk om just sockret, finns det ett beroende eller finns det inte? Skit samma, skulle jag vilja säga om ni ursäktar det något vulgära uttrycket. Medan förståsigpåare träter om det håller svensken på att äta och dricka sönder sin kropp. 
Den som har hållit upp med godis och kakor i någon vecka vet att sockersuget försvinner sakta, men säkert. Lika säkert är det att det riskerar att komma tillbaka om vi sätter tänderna i en seg råtta igen. 
Det finns de som säger att till och med frukten vi äter görs allt sötare för att vi inte äter den annars. Om det är så vet jag inte, men jag skulle inte hålla det för otroligt. Apelsinerna var surare förr i tiden, säger de som vet. 
Vi behöver hjälpas åt att genomskåda tricken att få oss att äta mer socker. Hur det ska ske vet jag inte, men det jag vet är att var och en av oss kan göra väldigt mycket genom att bara säga till, ställa frågor och låta bli att nappa på erbjudande som göder ett jäsande sockerätande.
Själv har jag mailat till den kedja som jag sitter fast som en berlock på, dock inte av tvång vill jag påpeka, och jag väntar ivrigt på svaret. 
En sak är säker, vägen till ett minskat sug går via maten. Om vi äter bra mat som mättar länge slipper vi blodsockersvängningarna och behovet av sötsaker. Då kan vi unna oss det goda i lagom doser för att vi just tycker det är gott, inte för att vi har ett okontrollerat behov av det. För det är ju som i sången, med litet socker i botten så går medicinen ner. 
 
PUBLICERAD I NORRA SKÅNE DEN 7 APRIL 2010