Krönikor

På spaning efter ett borttynande namn

 
Ibland blir jag full i skratt när jag kör bil. Det är 30 år sedan jag fick körkortet i min hand och jag borde ha vant mig, men ändå kan jag inte komma bort från tanken att vi nutida människor har glömt bort något väsentligt vad gäller rörelseapparaten. 
Istället för att använda oss av kroppen när vi tar oss fram, sitter vi bekvämt tillbakalutade i en fåtölj med tillhörande gaspedal och bara åker. Egentligen en väldigt fånig idé, om vi nu bortser från personer med ett handikapp där bilen utgör en frihet. Det känns som om vi lurar oss själva på något sätt när vi tar bilen istället för cykeln, bussen eller benen. Bekvämlighet är ordet och dålig kondition och kanske risk för sämre hälsa är konsekvensen. 
Men det var inte det komiska i bilkörandet jag tänkte prata om i dag utan om namn. På svenskanamn.se finns det mycket roligt att läsa. Våra namn är ju betydelsefulla för oss, vi inte bara heter dem utan blir dem och är dem. Namnet förpliktigar och att heta Eva är inget undantag. 
Jag vet att det betyder ungefär den livgivande, men på svenskanamn.se står det saker jag inte hade någon aning om. 
I Hässleholms kommun är det 1 298 som heter Eva och i hela Sverige 192178 kvinnor och, hör och häpna, en man! Intressant. Från början var kanske Eva inget kvinnonamn, men tolkades som det eftersom det står i någon bibelversion att mannen gav sin hustru namnet Eva och hon blev moder till allt levande. 
Nåväl. Om jag nu får vara så egotrippad att jag fortsätter att titta på mitt eget namn är det så att enligt nämnda hemsida kommer Eva från det hebreiska ordet chawa som alltså betecknar den bibliska urmodern, livgivaren. I kristen mytologi är Eva människosläktets stammoder och hon betraktas som helgon inom den katolska kyrkan. 
 Allt det där hade jag något sånär hum om, men det jag inte visste var att Eva också är skyddshelgon åt trädgårdsmästare och skräddare. Tillåt mig småle, eller rättare storle. Jag har varken gröna fingrar eller symaskin...Fast nål och tråd kan jag ju skaka fram och för den delen har jag alltid tyckt om ordet skräddare. 
Det konstiga är att trots att Eva står för så många bra saker minskar namnet i användning. Mest populärt var det mellan 1940 och 1970, i slutet av 1990-talet försvann det från 200-i-topp-listan. Men än så långe ligger Eva på tredje plats i kommunen på listan över vanligaste namn, som etta och två ståtar Anna och Maria, fast det inte är så många "nyföddingar" som döps till det. 
Ja, ja. Jag vet att det finns män också och jag kan tala om att i Hässleholms kommun är det vanligaste mansnamnet Nils, två och trea är Lars och Erik. Det vanligaste efternamnet är Nilsson, följt av Persson och Andersson. 
För den som till äventyrs har svårt för att hitta namn på sin nyfödda bebis finns lösningen på den här hemsidan. Det är bara att slå in vad mamma och pappa heter och vilket kön barnet har och så, vips, kommer namnet som passar. Om då Anna och Nils skulle få en flicka, vad skulle hon heta enligt datorn? Jo, Vendela. Om det blev en pojke skulle namnet Valter passa. 
Ganska kul, även om jag inte förstår hur själva urvalsprocessen fungerar. 
Själv är jag glad att jag heter Eva, även om det är ett namn på dekis och ett skyddshelgon för skräddare och trädgårdsmästare. Jag lovar att jag ska göra vad jag kan för att sy ihop årets skörd. 
 
PUBLICERAD I NORRA SKÅNE DEN 10 MARS 2010