Krönikor

Ställ rätt frågor och kom närmare svaret

 
Börja med ordet vad, sätt in ett jag och fokusera sedan på handling om du vill att saker ska hända. De flesta av oss gör nämligen i stort sett tvärtom tills vi inser att det inte är en framkomlig väg. Vi börjar med ordet varför, sätter inte in ett jag och fokuserar inte på handling utan skyller på någon annan. Med andra ord väljer vi bort att vara aktivt delaktiga i tron om att vi inte har något ansvar, men riskerar också att det blir som någon annan vill. 
Ett tydligt exempel är skillnaden på följande två meningar. "När ska någon börja lära mig det här jobbet?" och "Vad kan jag göra för att lära mig det här jobbet?". 
Samtalet om det personliga ansvaret och hur lätt det är att lämna över till någon annan är alldeles för lågmält i dag. 
Vem känner inte till den stackaren "nånannan" som förmodligen finns på varje arbetsplats och som inte har diskat eller gjort vad den skulle?
Vi människor är mästare på att skylla ifrån oss och glömmer eller förtränger vårt eget ansvar. Och på tal om det är politiker verkligen inget undantag, men det är inte så konstigt eftersom de är människor de också. Det kvittar vem som sitter vid makten, vid ett regeringsskifte är det alltid de som regerade åren tidigare som har gjort ett dåligt jobb. Det är deras fel att det just nu ser ut som det gör, om det som ser ut som det gör är dåligt. Om ni förstår vad jag menar. 
Det finns också politiker som inte bara skyller på andra politiker utan som också går rakt ut till väljarna och lägger ansvar. Till exempel kan det hända att en skolpolitiker på högsta nivå kommer på att det måste vara föräldrarnas ansvar att bråkiga elever ska bråka mindre i skolan. 
Istället kunde politikern fundera lite mer över varför dessa elever bråkar. Är det för stora klasser, för lite personal, för oinspirerad personal, för dålig skolmat, för lite hjälp till de som behöver extra hjälp, för dålig kunskap om elevers olika sätt att inhämta kunskap och om metoder som kan hjälpa dem? 
Det var bara några exempel på frågor som inte bör få svaret att elever som skolkar minsann ska straffas svart på vitt och föräldrar till bråkiga barn ska tvingas till skolan för att det ska bli lugnare i klassen. 
Nu måste jag skyndsamt påpeka att mina tankar är högst privata och inte något politiskt inlägg i syfte att gagna något annat parti. Mina ord är enbart en reaktion just på samhällets sätt att låta bli att fundera över orsaken till förmån för att plåstra om symptomen. 
Det finns en orsak till att en elev skolkar eller bråkar i skolan. Det finns en orsak till att elever går ut nian utan att kunna läsa och skriva ordentligt. Kanske är det så att vi behöver inse att elever måste få kosta under sina första år i skolan för att kosta samhället mindre lite senare och inte minst få chansen till en bra plattform i livet. 
Visst kan elever som inte har det bra hemma vara bråkiga i skolan, men det är inte detsamma som att säga att problemen i skolan orsakas av hemförhållandena. 
Så som sagt. Istället för att syssla med symptomdämpande åtgärder bör skolpolitiker fråga sig vad han eller hon kan göra för att elever ska trivas och kunna inhämta kunskap i skolan.
Vad jag vet finns det ännu inga plåster som läker några sår.
 
Publicerad i Norra Skåne