Reportage

Vad skulle du ha önskat?

 

Tänk att få leva mitt i en saga, vilken saga skulle du då valt? Ja, Törnrosa verkar ju inte så kul och inte Askungen heller. Kanske något mer myllrande och exotiskt. Vad sägs om Aladdin och den underbara lampan?
 
Det var en gång en kvinna som hade varit på loppis och kommit över en låda full med prylar. Billigt också, det räckte med en hundralapp så var lådan hennes. När hon kom hem ställde hon lådan på bordet, den fick hon ta itu med lite senare. Visst var hon nyfiken, men hon hade en del att göra så det roliga fick vänta. 
När kvällen kom tände hon en brasa, tog lådan och satte sig på golvet intill den stora ljusstaken som hon älskade. Det var helt tyst omkring henne, förutom då spraket från elden, och hon kände hur stressen långsamt byttes ut mot den gudomliga känslan av lugn. Hon satt så en lång stund och bara lyssnade till tystnaden och sedan var det som om hennes händer automatiskt sökte sig till lådan. Den ville öppnas. 
Långsamt lyfte hon på locket och fylldes samtidigt av den där pirrande känslan inför möjligheten att hitta en raritet. Gamla saker var ett av hennes favoritintresse, hon tyckte att de var mer personliga och hade hellre gammalt än nytt i sitt hem. Mattan hon satt på hade hon köpt en gång på auktion och fantasifull som hon var, tyckte hon att den liknade en flygande matta precis som i sagan. Många gånger hade hon suttit med goda vänner just här framför brasan, med stora kuddar som ryggstöd, och pratat om både roande och oroande ting. 
Innehållet i lådan var precis så varierat som hon hade hoppats på. Det första hon fick ögonen på var en lampa, en sådan där oljelampa som förekom i sagan om Aladdin. Den berättelsen hade hon alltid gillat. Tänk att få önskningar helt till skänks. När hon var liten visste hon vad hon önskade sig, en ny cykel, att morfar levde igen för hon saknade honom så mycket, en hundvalp och en del annat smått och gott. Hon blev lite full i skratt och nästan tittade sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg henne, trots att hon var ensam i rummet. 
Så tog hon upp lampan och tittade på den i skenet av brasan och med tröjärmen gned hon den matta ytan tills den blev klar och fin.Ögonblicket efter var hon övertygad om att hon egentligen sov och att allt bara var en dröm. Ut ur lampan kom faktiskt en ande, det var tur att hon redan satt ner annars hade hon svimmat. Vad i hela friden var detta? Det måste vara någon som skojade med henne. Detta var ju bara inte möjligt. 
Hon var fortfarande i ett förvånat chocktillstånd när hon hörde anden säga han stod till hennes tjänst och att hon fick önska sig vad hon ville. Han pratade svenska! Det var helt säkert hennes kompisar som skojade, men hur skojar man om det här?Anden liksom hängde framför henne bredvid den öppna spisen som om den väntade på hennes svar. Det gjorde den, efter en lång stunds tystnad frågade den var hon önskade sig. Hon tänkte, ah vad tusan, vad har jag egentligen att förlora? Tänk om det faktiskt är på riktigt, den chansen är ju onödigt att kasta bort. Vem skulle inte vilja önska sig vad som helst?
Hon prövade sin röst, när hon hörde den var hon nästan rädd att hon skulle vakna upp ur sin dröm, att allt skulle bli verkligt. Men så skedde inte. Anden var kvar och hon frågade om hon verkligen fick önska sig vad hon ville. Anden sa ja och hon började fundera. Vad skulle hon vilja ha? Vad önskade människor sig? Det första hon tänkte på var pengar så klart, men pengar lutade hon inte åt. Hon hade så hon klarade sig och tyckte att det var en för enkel önskan. Hon hade inte behov av en massa pengar, det skapade nog bara med trassel än glädje att önska sig några miljoner. Nej, det fick bli något annat, mer spännande. Men vad? 
Hon frågade anden hur lång tid hon fick tänka och han sa att i hans värld fanns inte tiden så han kunde inte mäta den. Hon skulle svara när hon hade ett svar. Hon satte sig tillrätta på mattan, tittade in i elden och försjönk i sig själv. Allting var stilla omkring henne, anden också, och hon kom längre och längre ned i ett vilotillstånd där hon visste att svaren bodde. 
På vägen dit mötte hon man och barn, en ny bil istället för den hon hade, ett hus och en mängd andra ting, men inget av det ville hon önska sig. Visst ville hon bli gift och få barn, men inte genom någon önskan utan genom livet och saker hade hon för länge sedan förstått att lyckan inte bodde i. Så vad skulle hon önska sig? Om det alltså hade varit på riktigt? En bra och varaktig hälsa förstås, men det kändes inte heller rätt för vad betydde det? Vad blev effekterna av det? Nej, alltså det kändes inte okej att önska något som livet styrde över. 
Nu var hon nere i sig själv där platsen för sanningen bor i varje människa. Hon hade kommit förbi egots alla påtryckningar om pengar och saker och befann sig i ett tillstånd av fullkomligt lugn. Där mötte hon sig själv och där mötte hon också svaret på andens fråga. Långsamt vaknade hon upp ur sin djupa meditation och var tillbaka i vardagsrummet. Anden var kvar och hon tittade upp mot den på något sätt genomskinlige figuren. 
Hon hade bara kommit på två saker, de enda två hon kände att hon faktiskt verkligen önskade sig. Det första var att lampan och anden skulle komma till någon som verkligen behövde det och som kunde förvalta sina önskningar utan att bli girig, kanske en barnfamilj som hade det svårt. Det andra var att hon själv skulle få behålla en önskan som kunde hjälpa henne en dag om hon behövde det. Utan dröjsmål sa anden att hennes önskningar skulle uppfyllas. 
Vad skulle du ha önskat dig?
 
Publicerad den 8 maj 2009 i Norra Skåne