Krönikor

Varför göra amning till ett laddat ämne?

 

Debatten om amning blossar upp lite då och då. Ibland beror det på att det har kommit en forskarrapport som berättar något vi inte visste innan och ibland beror det på att någon helt enkelt bara plockar upp ämnet. I förra veckan såg jag en debatt på teve om just amning och allt kändes som en trött suck.

Ärligt talat är jag förundrad över att det forskas på och debatteras om amningens näst intill vara eller inte vara, att det läggs tid och pengar på att utreda och förstå om amning är bra eller inte och varför i så fall. Jag förstår inte syftet. Det skapar bara skuld och frågetecken hos blivande och varande småbarnsföräldrar som vill göra det allra bästa för sitt barn. 

I vårt komplicerade samhälle får inget vara enkelt och inget får existera som inte har någon förklaring. Men det är få saker som är så biologiskt naturliga och enkla som att en kvinnas kropp kan föda ett barn och vara redo att ge det näring. Än så länge. Vetenskapen och alla andra som vill platta ut skillnaderna i livet gör sitt bästa för att ändra på det. 

Varför inte bara följa naturen och konstatera att om bröstmjölken inte hade varit det bästa för barnet skulle den inte ha funnits? Att sedan alla nyblivna mammor av olika anledningar inte kan eller kanske inte vill amma har ju inte med saken att göra. Att ställa det i relation till vartannat är att blanda ihop äpplen och påron. 

Livet ser inte likadant ut för oss alla utan vi är hänvisade till att göra det bästa vi kan av de förutsättningar vi har. "Slutresultatet" kan bli lika bra även om starten inte blev vad vi tänkt. Därför ska vi lägga krutet på att skapa en så bra ersättning för modersmjölken som möjligt, inte försöka sänka det goda med amningen och hålla på att sätta upp normer för hur länge barnet ska ammas och vilka sjukdomsrisker det eventuellt minskar. Strunt i det, låt varje mamma och barn vara i fred med sin mat och ge ordentlig hjälp till föräldrar som behöver det, oavsett vilken det är. 

När vi påstår att ett barn helst ska ammas i sex månader för att få ett bra skydd, och det är där en del av debatten rör sig, föds också skulden. Det är mycket vi kan reglera och sätta ramar för, men amningen är inte en sådan sak. Nej, i den bästa av världar skulle istället rådet vara att mamman ska följa sin känsla, lyssna på sitt inre och framför allt lyssna på barnet. Vi litar så förtvivlat lite på oss själva och så förtvivlat mycket på experter och andra vi tror vet mer än vi. 

Det borde finnas en föräldrautbildning där kursen "Konsten att lyssna på dig själv" ingick. Ofta är det faktiskt det det handlar om, att våga göra det vi själva känner är bäst för vårt barn och inte bara gå efter andras regler och normer. 

Föräldrar i dag har knappt hunnit lämna nyföddhetsperioden förrän de har nästa sak att ta ställning till och riskerar att få en politisk pekpinne i nacken; de är inte själva kapabla att bestämma vem som ska vara hemma med barnet under föräldraledigheten. Det ska regleras i den så kallade rättvisans namn. Det ska vara rättvist för pappan och rättvist för mamman som annars sätter foten i en kvinnofälla om hon inte börjar jobba. Helst då heltid för att hon ska få en bra pension. 

Av någon anledning dyker en sångtext upp i mitt huvud med refrängen "var kommer barnen in". Undrar varför.

 

Publicerad den 17 februari 2010 i Norra Skåne