Krönikor

Ett enda synsätt räcker inte för att se helheten

 

Tänk om de som vågar säga tvärtemot har rätt? Ingen trolig skada skedd om de inte har det eftersom motståndet mot deras åsikter är stort och ogenomträngligt, men om de har rätt känns det ruskigt. 
Så tycker jag det är med psykiatrikern Harald Blomberg. Han hävdar att skolmedicinen sprider myter om till exempel autism och lyfter i sin senaste bok fram forskningsstudier som handlar om att autism är en miljöbetingad sjukdom, orsakad av bland annat vaccinationer och tungmetaller, främst då kvicksilver. 
Boken har den provocerande titeln Autism - en sjukdom som kan läka. Det är en intressant studie av vårt samhälle och ett vågat inlägg i debatten där han menar att det sker en systematisk mörkläggning av orsakerna till autism. 
Han säger också att "föräldrar får höra att det inte finns några bevis för att behandlingsmetoder som diet, kosttillskott, utrensning av tungmetaller, hyperbar syrgasbehandling med mera, skulle ha effekt". 
Harald Blomberg har en annan uppfattning än skolmedicinens, nämligen den att autism går att behandla och till och med läka i vissa fall. 
Det han säger är att det i vårt samhälle finns känsliga individer, främst då barn, som drabbas mycket hårt av vårt sätt att leva. Allt från kosthållning med kemiska tillsatser och rutinmässiga vaccinationer till den stora mängden elektromagnetisk strålning vi utsätts för genom mobiltelefoner, trådlösa nätverk, sladdlösa telefoner, mikrovågsugnar med mera, påverkar dessa individer så negativt att de utvecklar sjukdom och funktionshinder. 
Harald Blomberg påstår sig inte sitta inne med hela sanningen. Men med sin kunskap och sina erfarenheter av att behandla barn som har till exempel autism eller ADHD, utan att använda centralstimulerande medel, borde hans tes prövas omgående av en öppen och fördomsfri forskning. 
Förutom de i början nämnda behandlingsmetoderna, där diet och utrensning av tungmetaller är viktiga ingredienser, arbetar Harald Blomberg med det han kallar för rörelseträning. En metod som stimulerar hjärnans och nervsystemets förmåga att förnya sig och bilda nya nervförbindelser. 
Han skriver i sin bok att "rörelserna bygger på de rörelser som spädbarn spontant gör och som finns medfödda som motoriska mönster vilka måste aktiveras för att organisera och utveckla spädbarnets nervsystem och hjärna".
Som sagt. Tänk om Harald Blomberg, och andra som jobbar för mångfald inom vården, har rätt. Att läsa fallbeskrivningen på lille Emil räcker för att misstanken ska gro om att vi lever med en samhällssyn på symptom och botemedel som är både fartblind och enkelspårig. 
Om inte det traditionella höll på sitt eget och värnade om sin egen tro på sanningen skulle samhället kunna erbjuda en stor bukett med olika metoder som kunde hjälpa ett barn, eller en vuxen givetvis, som har problem av något slag. Att en ny tes prövas innebär ju inte att den gamla kastas överbord. De kompletterar istället varandra och breddar vår syn. Vi behöver tro på att det omöjliga kan bli möjligt för att skapa något nytt. Och varför skulle mångfald bara vara bra när ordet biologisk står framför?
En fartblind och enkelspårig samhällssyn gagnar helt andra intressen än människans väl och ve.