Krönikor

Tog mig friheten att rappa lite

 

Jag tänker rappa och appa om ett poppis fenomen, för många är det vardag, men för mig osar det hjärnsläpp. Jag är en medelålders tant som har en mobil, men inte fattar vitsen med att göra sig senil. Med appar är det risk för att vår hjärna börjar slappa och tappar allt den lärt sig och ingen kan den lappa. 
 
Du har appat ditt ord och din pappersapp
du barfotabarn i livet
suktar du åter efter handlarns app 
och gråter så övergivet. 
Vad var det för en app – vad var det för en sort
som fick dig att släppa perspektivet? 
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet
 
Är det här vi vill ha det, att alla tittar ned, tingesten i händerna och glömmer allt omkring? Att om vi inte har mobilen, gps:en, alla appar, blir vi förvirrade och klarar ingenting? Vi hittar ingenstans, vi har glömt allt vi lärt, vi låter oss styras av teknikens smarta fån
Jag är en medelålders tant som har gått med i Vägra appa, en klubb som har som mål att våga vägra klappa appen. Vi måste protestera mot teknikens fula sätt att ta över våra hjärnor, vi är alla kött och blod, med känslor och sånt, men snart har det förändrats till en app vi laddar ner
 
Du har appat ditt ord och din pappersapp
du barfotabarn i livet
suktar du åter efter handlarns app 
och gråter övergivet
Vad var det för en app – vad var det för en sort
som fick dig att släppa perspektivet
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet
 
Om det nu är nån som tror att jag har tappat sans och vett och tycker att jag tillhör åldern inte längre rätt, kan jag tala om att det är såna som jag som ser till att gamla saker får ett långt och värdigt liv. när du tröttnat tekniken, kan du komma hem till mig och kolla in min stereo, kassett och video. De är sanna apparater och inte bara appar, fina apparater som är värda vikt i guld.
Jag är en medelålders tant, som visst har en mobil, men inte fattar vitsen med att göra sig senil, för med appar är det risk att vår hjärna börjar slappa och tappar allt den kan och ingen kan den lappa.
Nåt är konstigt ska ni tro, våra prylar blir allt mindre, i mobilen kan vi stoppa hela världen om vi vill. Program som kallas appar med kartor, nytt och väder, vi kan se hur fort vi springer och dessutom hur långt. Vi kan lyssna musik, spela spel och spela in, ta bilder, va' facebook, skicka text och kolla mail. 
Var ska hela detta sluta, undrar medelålderstanten? Ja, inte är det konstigt om det slutar i Big app, ett glapp emellan människor vi alla söker täta, med nästa app och nästa
Vad var det för en app – vad var det för en sort
som fick dig att släppa perspektivet
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet. 
 
Ja, där snodde jag lite från allt möjligt, till och med från Nils Ferlin, för att kunna få ihop den här texten. Jag har länge tänkt skriva om just appar eftersom jag faktiskt tycker att vi har en tendens att gå till överdrift med det mesta som har med teknik att göra. Och visst är jag en medelålders tant i det sammanhanget som inte riktigt hakar på det tåget. Fast trots min ålder gillar jag rappmusik så nu har jag skrivit min första tantrapplåt. Och jag snor lite också från en rimramsa och lovar: 
App, lapp, du slapp att ladda ned denna rappapp.