Reportage

Lika spelregler

Michael Högberg jobbar med och pratar gärna om jämställdhet, men utan att använda själva ordet. Istället säger han lika spelregler och vill lyfta debatten utan att ställa man och kvinna mot varandra. Den traditionella feminismen har spelat ut sin roll, menar han.

 
Jämställdhetsdebatten förs i fel perspektiv anser Michael Högberg och arbetar för att ändra på det. Vi delar upp män och kvinnor på ett osunt sätt och ställer könen mot varandra istället för att prata om mänskliga värden. Anledningen till att han själv har bytt ut ordet jämställdhet är att han tycker att det har blivit synonymt med kvinnans rättigheter. 
– Det är lättare att prata om lika spelregler. Feminismen har haft sin funktion, men nu behöver vi lyfta frågorna för att kunna ompröva synen på oss själva. Det är dags att lämna de ideologiskt präglade resonemangen och istället utgå ifrån vetenskapen. Då upptäcker vi att vi inte har ett så patriarkaliskt samhälle som vi föreställer oss, säger Michael. 
Som exempel tar han upp att 75 procent av alla uteliggare är män, 70 procent av alla som begår självmord är män och enligt Michael är det svårare för en man att få hjälp än för en kvinna. När det gäller vårdnaden av barn vid en separation eller skilsmässa är det fortfarande olika spelregler mellan könen. Han funderar också på varför det inte syns i medierna att det är mest pojkar som utnyttjas i trafficking, alltså människohandel.
– Det är en oerhörd utmaning att lyfta mansproblem utan att gå i polemik med kvinnofrågor, säger han och vill skapa balans med sitt arbete och inte hamna på nivån för eller emot. 
Michael menar att statsfeminismen cementerar kvinnan i en offerroll och att detta på ett förödande vis genomsyrar hela vårt samhälle.
– Forskning visar att vi som tjänstemän tenderar att orsaksförklara kvinnors problem med faktorer utanför dem själva, medan vi egenskapsförklarar mäns problem.
Vi behöver mötas på en ny plattform där båda könen görs medvetna om att vi har ett val, att vi är våra val och har ett ansvar för det vi väljer. 
En av våra föreställningar är att våldshandlingar i hemmet till största delen begås av män.
– Men våldsutövandet är mer jämnt än vi tror, kvinnan står i stort sett för lika mycket fast det ser annorlunda ut.
Att tro att vi kan bannlysa våld är en illusion, enligt Michael. Alla har vi det i oss och det vi behöver lära oss är att förstå och kanalisera det på rätt sätt.
– Känslor som inte uttrycks blir frustration som blir vrede och till slut finns risk för våld.
Män och kvinnor är olika, det är viktigt att vi kan acceptera det och våga säga att det finns skillnader och samtidigt arbeta för det som förenar oss. Det är inte fel på någon, ett kön är inte mera rätt än något annat. Vi behöver ha en förståelse för olikheterna och varför de har uppkommit. 
– Vi är en produkt av vår historia. Ett evolutionärt perspektiv visar att det var bäst för livsförhållandena att kvinnan jobbade i hemmet och mannen utanför. En konsekvens av det var att kvinnan vann trygghet och mannen frihet. 
– Därför är också mannen mer extrovert och hamnar oftare i blåsväder än kvinnan. 
För att komma bort från dessa gamla roller, som inte fyller någon funktion längre, och samtidigt behålla och betrakta våra olikheter som en tillgång måste vi bryta mönster. För mannens del handlar det till exempel om att öppna sig och börja prata mer om sina känslor. 
– Om vi har det jobbigt på något sätt är det naturligt för kvinnan att prata med sina vänner, medan mannen kanske jobbar över istället. 
– Kvinnorörelsen har gjort ett fantastiskt arbete med att omdefiniera kvinnorollen, nu behöver männen delvis göra samma resa. Framförallt behöver män hjälp med att be om hjälp. Kvinnan behöver hjälp med att se att hon är en handlande person och inte ett offer. 
Michael arbetar halva sin tid som terapeut i ett familjefridsteam på socialförvaltningen i Hässleholm och driver också mansgrupper. Den andra halvan av sin arbetstid ägnar han åt sitt eget företag i Malmö där han jobbar med fortbildning inom konflikthantering. 
Han hoppas på en förändrad debatt kring jämställdhet. Att prata om mansfrågor i en tid när traditionella kvinnofrågor fortfarande är det politiskt mest korrekta, att påstå att vi inte lever i ett så patriarkaliskt samhälle som vi tror, är att ge sig ut på minerad mark, säger han, men fortsätter ändå sitt arbete för mänskliga värden. 
– Det är viktigt att vi kan prata om mäns och kvinnors rättigheter utan att ställa dem mot varandra. Vi behöver en jämställdhet bortom feminismen, inne minst för barnens skull. 
 
Publicerad i Norra Skåne den 30 oktober 2010 och i Skånska Dagbladet den 31 oktober.