Krönikor

Tillvaron kan kryddas av det mest oväntade

 

Det kommer två ryttare utanför trädgården. Sakta rider de gatan fram, jag hör klappret av hovar på långt avstånd och när hästarna kommer närmare hör jag också hur de två ryttarna pratar. Den ena berättar för den andra hur hemskt det är med alla hundägare som rastar sina hundar utan att plocka upp efter dem. Det är ju rent förskräckligt, tycker hon och jag ser för min inre syn hur hon snörper på munnen.
Mm, jag tycker också att hundägare ska plocka upp efter sin fyrbening, jag är själv väldigt duktig på det, men frågan är om det går att sitta på en häst och tycka det? 
När jag litet senare ska gå ner till vattnet, i skrivande stund befinner jag mig i en stuga i Mölle, får jag svaret. Stora hästlortar har lämnats kvar på den lilla villavägen och på något sätt finns här en ekvation som inte går ihop. Jag fick mig i alla fall ett gott skratt, snacka om att inte höra vad hon själv sa, hon där på hästryggen. Fast å andra sidan var det kanske inte hennes häst som gjorde ifrån sig. Ja, ja. Jag vet att det är ett i-landsproblem och jag vet att det inte finns så stora bajspåsar, men ändå. 
Ett annan sak jag funderar över i solen vid vattnet är att jag ibland blir helt övertygad om att jag inte kan alfabetet. En av de gångerna är när jag ska köpa kryddor. Hela kardemummakärnor, till exempel. Då ska jag söka på K, det förstår jag, men ändå blir det krångligt. 
I långa rader står och ligger kryddor i påsar och burkar och mina ögon söker efter hela kardemummakärnor eftersom jag har hittat ett recept på chai-te som jag vill testa. Trots att jag vet att allting står prydligt i bokstavsordning får jag inte ordning på bokstäverna och det tar en lång stund innan jag hittar vad jag söker. Det är i princip likadant alltid och jag inser att det har gått troll i situationen. Varje gång jag ska köpa kryddor förväntar jag mig att jag inte kan alfabetet och då kan jag inte det heller. 
För så vist är det beskaffat, att när vi bestämmer oss för att vi inte kan någonting blir det så också. Det blir som vi tror, även om det vi tror inte är bra. Därför är det viktigt vad vi väljer att stoppa in i hjärnan, det är nämligen vi som styr den och inte tvärtom. 
Förresten, på tal om ord och bokstäver och sådant. Har ni tänkt på att ordet älska är ett verb? Och vad är ett verb? Jo, ett att-göra-ord. Att älska någon är inget som sker automatiskt utan det är någonting som kräver arbete och handling. 
Eftersom människan är lat av naturen är det risk att vi tror att vi bara kan gå omkring och älska någon, en partner, vänner eller släktingar, utan att vi behöver göra något, men så är det alltså inte. Livet är inte heller så enkelt att det alltid är någon annans fel att det blir på ett visst sätt. 
Om vi därför vill bli älskade bör vi gå till oss själva och fundera över vad vi gör för andra för att visa att vi älskar eller tycker om dem. Det är så lätt att tänka att det är någon annan som har ansvaret och som ska ta första steget. Om vi väntar på det får vi också acceptera att det blir som den här "någon annan" bestämmer. 
Och tänk om han eller hon eller dem inte vet att ordet älska är ett verb.