Krönikor

Se om ditt hus medan tid är

 
Ibland slår en insikt ned som en mindre bomb och plötsligt känns det som om jag har förstått någonting som jag alltid har vetat. Jag är en sådan som hela tiden vill veta mer, inte om allt erkännes, men om det jag är intresserad av. Till exempel hälsofrågor. Ibland blir jag också trött på ämnet och det händer när det hela tiden kommer nya rön om vad vi ska äta och hur farligt allting är. Häromdagen blev det också farligt att dricka vatten eftersom vissa kranar släpper ifrån sig bly. Suck. 
Men så kommer då den där kicken som gör att hälsan hamnar överst på tio-i-topp-listan igen. Det kan vara en föreläsning, en bok, en artikel, en människa som berättar något som verkligen klingar till inombords och väcker motivationen. 
Jag drabbades av det häromdagen och har fått en förnyad kraft att höja min inre status. Det fick mig att fundera just på människokroppen och jag kom osökt att tänka på hus. 
Det enda hus vi någonsin äger fullt ut är vår egen kropp. Vi bor i detta fantastiska hus, som har ett eget fullt utbyggt kretslopp och självförsörjande värmesystem, utan att reflektera över det. Utan hämningar sätter vi i oss en massa saker som inte är bra för huset och tror sedan att alla system, rör och ledningar ska fungera ändå.
Uppe på vinden samlar vi gamla uttjänta tankar, oförrätter, skräptankar om både oss själva och andra. Det är så fullt där uppe att vi inte får in en enda ny tanke om vi inte börjar hiva ut det gamla. Vi borde besöka vinden oftare för en medveten sortering. 
Källaren ska vi inte prata om. Där sparar vi sådant som vi inte vill titta på, men som vi absolut inte vågar göra oss av med. I stora, tunga lådor ligger känslomässiga blockeringar, orsaker till dålig självkänsla och dåligt självförtroende och för att vi säkert ska bevara dem intakt lägger vi ett lager rädsla runt dem. Den skyddar oss från impulsen att slänga lådorna eftersom vi är rädda för innehållet och därför blir de kvar i källaren. Vi tror att de inte märks eftersom vi inte tittar på dem och sedan förstår vi inte varför vi känner oss så tunga inombords. 
Ganska kul att se på kroppen som ett hus. Det är ju det enda hus vi som sagt alla äger fullt ut, i andra fall är det vanligtvis banken, och det är ju först när en ledning eller ett rör pajar som vi förstår vidden av ett bristande underhåll. 
Och på tal om kroppen. Jag har inte räknat efter hur många gånger i mitt liv jag har gått och lagt mig, men många är det med tanke på min ålder. Trots det brottas jag med ett olöst problem i stort sett varje kväll och det är var jag ska ha armarna när jag somnar. Varför har ingen uppfunnit en madrass med hål för armarna när man ligger på sidan? Då finge också ordet armhålor en ny betydelse och det är ju aldrig fel. 
Hörde förresten att pollensäsongen är på gång redan och allergiker uppmanas att ta mediciner. Ett hustips är också att kolla matens och dryckens innehåll på citronsyra, lika med E330. Det är mer än en allergiker som vittnar om en bortsprungen allergi efter att ha slutat stoppa i sig E330. Att tro att mediciner är lösningen på allt är kanske en av många gamla föreställningar som gör att det är så fullt på vinden att inget nytt får plats. Tänk om det är så att en allergi startar inne i huset, inte utanför.